7/10/2016

Idag fyller Svante hela 8 månader, och vad passar väl bättre än en tillbakablick på hans första tid som en del av vår familj? Jag har gått igenom hundratals och åter hundratals bilder. (Om herren i fråga inte hade ätit upp mitt minneskort från i somras skulle det har funnits en hel del till.) Nu börjar vi från slutet och backar tillbaka till början:

Först ut två videosnuttar från idag, då Svante var övertygad om att det bodde smådjur i vår säng.

Sju månader - ute på skogspromenad.

Sex månader - med tummen i munnen.

Fem månader - håller koll på grannarna.

Nästan fem månader - med kompisarna på holmen.

Fyra månader - åker buss.

Tre månader, 2 veckor - på Helsinki Puppy-parade.

Tre månader - leker på gården.

Två månader, två veckor - visar upp sin nya säle (som, tro det eller ej, fortfarande är i användning).

Två månader, 1 vecka - mys.

Två månader - tänderna kliar.

7 veckor - på väg hem för första gången.

Och sist (men också minst), 6 veckor - första gången vi träffade pojken.

Höst på Haraholmen

och lite halv-usliga telefonbilder.

FREDAG

För Sakaris del blir det en långhelg i Estland, så jag tillbringar min helg med den här typen.

Dotwork

Som jag nämnde i det första inlägget; i slutet av augusti blev det en ny tatuering. Lite dotwork blommor på magen. Tre timmar, inte väldigt skönt direkt, men det gick. 

Länk till Dots by Sigma här!

Svante

Tog vara på fredagens fina höstväder och gick en promenad med Svante vid Hannusträsket. Herr Nyfiken undersökte strandkanten. Plopp hördes det bara och så undersökte Herr Nyfiken sjön också. Kanske det var en protest mot morgonens borstandet av pälsen?

Ett år tillbaka

Efter sommaren 2015 i Vasa åkte jag tillbaka söderut. Lägenheten i Drumsö byttes ut mot en annan, och jag blev officiellt sambo med Sakari. Jag trivdes bättre i Esbo än jag någonsin hade trott, och det gör jag fortfarande.

Mina studier vid Aalto fortsatte, om än lite halvhjärtat. Det kändes ofattbart att det redan var mitt fjärde år på universistetet som satte igång, och det började verkligen vara dags att påbörja skrivandet av kandidatarbetet. Så den hösten snurrade ganska långt runt Benthams panoptiska fängelse. Själv kände jag att arbetet inte blev någon höjdare, men min handledare var nöjd och jag kammade in högsta betyg.

Under julen var jag tillbaka i Vasa. Sex människor och två hundar i min mors trea fungerade konstigt bra. Den julen blev den första jag fick tillbringa tillsammans med Sakari. Till nyår hade vi redan hunnit ta oss tillbaka till Esbo.

Vårterminen började, och jag slutförde de sista kurserna jag behövde för att få min kandidatexamen. I mars fick jag av slumpen jobb, och mina slöa hemma-dagar byttes ut mot planering och försäljning av kök. Det var också i mars som jag klickade mig in på den finska kennelklubbens hemsida, och såg att en liten typ från Tammerfors sökte familj. Samma helg åkte vi iväg för att träffa den sex veckor gamla Sheltien. En vecka senare flyttade Svante hem till oss.

I april godkändes min ansökan om kandidatexamen, och plötsligt var det sommar igen. Tack vare jobbet och hunden och Sakari blev det min första sommar utan Vasa. Sommaren kom och gick utan desto större besvär. Ett par gånger hann vi ut till holmen också.

Sista helgen i augusti tatuerade jag mig hos Dots by Sigma/Sepi. Sen blev det höst igen. Ungefär där någonstans är vi nu. Förra veckan återvände jag än en gång till universitetet, men den här gången som magisterstuderande.